17 nov Seriespel i tennis väcker känslor
November är seriespelets månad för tennisen i Sverige. Kan tänka mig att det bara är de närmaste sörjande som följer evenemangen eftersom det mediala intresset i princip är obefintligt. Kanske inte så märkligt med tanke att lagidrott normalt sätt förknippas med blod, svett och tårar. Det är med dessa klassiska ingredienser som det skapas känslor som gör att människor intresserar sig för idrotten, klubben, laget och spelarna. Klubb- och sportchefer i tennisen saknar tyvärr erfarenheter från riktig lagidrott, vilket gör att de tillsammans inte lyckas få seriespelet i tennis till en äkta lagtävling. Det gäller att få spelarna att deltaga för laget och klubben och inte som det är nu för jaget. Att komma till seriematchen med ett helt nytt lag från föregående serieomgång, för att spelare inte kände för att spela eller inte hade tid, talar sitt tydliga språk att spelarna inte förstår vad lagidrott är. Att sedan även regelsystemet gällande övergångar mellan klubbar förlöjligar seriespelet ytterligare gör att man egentligen kan ställa sig frågan om seriespelet skall finnas kvar?
Skall det vara möjligt att registrera en spelare för endast 4 månader och sedan ha en obegränsad stor spelartrupp, där laguppställningen i princip kan vara helt ny från föregående vecka. Detta kan man utnyttja genom att hyra in utländska spelare som i en del fall endast spelar en enda match. Det har nu t o m. gått så långt att utländska spelare tas in för att även spela i flickserierna, trots att klubbarna marknadsför att de utvecklar egna nationella ungdomar.
Nu när rankingsystemet inom kort görs om, bör man samtidigt passa på att även göra om reglerna spelarövergångar och seriespelet. Reglerna borde uppmuntra klubbar att satsa på seriespelet, samtidigt som det skall gynna både klubb och spelare att spela samtliga seriematcher.
No Comments